KURIOSA

KNPV

Korthåret är en suverän brukshund. I Holland är den vanlig inom Hollands speciella bruksprov (KNPV) Holländaren är en hund i 30 kg klassen, som inte dras med några defekter eller sjukdomar, och HD-statistiken är mycket god. Det är dock ingen "nybörjarhund" !

Man kan beskriva korthåret som en primitiv hund i många avseenden, och med sina relativt rejäla och många motorer, kräver den framförallt under uppväxten, en kunnig förare som kan förstå och utveckla den på rätt sätt. Den måste socialiseras och miljötränas. Den kan vara besvärlig att ha hemma och en bur är många ggr ett "måste". Inte som förvaring utan när man själv är upptagen och inte kan vara med sin hund. Personligen upplever jag inte att det ä så stor skillnad på en Holländare och Malinois, raserna är "kusiner" och framförallt KNPV-holländaren är  väldigt lik Mallen. De har i stort sett samma ursprung.  Snabba, alerta, (lättlärda både bra och dåligt) rejäla motorer, vaktar och älskar att arbeta!

Holländaren är numerärt en väldigt liten ras, dessutom är en stor del av avelsmaterialet inte registrerade i FCI. läs mer under KNPV

Holländaren vaktar hus och flock och går på fullaste allvar in för sin uppgift. Holländaren älskar alla i familjen och har ett stort hjärta . Den har de egenskaper som en erfaren och tävlingsinriktad förare vill ha. En otrolig arbetslust blandad med lagom doser av skärpa och försvarslust.
En Holländare behöver en säker och trygg ledare som kan styra upp alla dessa egenskaper, Holländaren är en brukshund, med betoning på BRUKS. Den MÅSTE arbeta med nos, hjärna och kropp. En Holländare lär sig blixtsnabbt, BÅDE bra och dåliga saker, det ställer stora krav på föraren när det gäller precision, och säkerhet i momenten.

Get a real dog! Get a Hollander!

Holland bestod i slutet på 1800-talet av nästan bara sandiga hedar. (Holland är till ytan ungefär lika stort som småland) Inga staket fanns mellan de få bördiga åkrar som fanns och de vindpinade hedarna.För att inte fåren skulle beta av säden behövdes herdar och deras hundar. Man hade lärt sig att åkermarken behövde gödning och för att förbättra jordmånen på åkrarna så ville man ta vara på gödseln efter fåren som betade på hedarna. För att åstadkomma detta drev man ut fåren på heden att för beta under dagen men på kvällen fick fåren drivas tillbaka till stallet igen.

Man lämnade gödseln i stallet och strödde bara på nytt gräs eller halm, vilket slutade i att fåren till slut stod med ryggarna mot taket innan man forslade ut gödseln till ängar och åkrar.
Vissa raser av får hölls för enbart mjölk och köttproduktion och de fick beta längs vägkanterna för det friska gröna gräset gjorde att kvalitén på kött och mjölk  förbättrades.

Till följd av inplantering av skogar och att man uppfann konstgödsel så minskade behovet av får och herdehundar. Man har beräknat att ungefär 800 000 får vaktades/vallades av C:a 6000 herdehundar i mitten på 1800 talet. Med minskat behov så krympte hundstammen tills 1898 då NHC (Nederlandse Herdershonden Club) bildades.

.Steijns &"Frits"
Steijns köpte Frits för 2 gulden och 50 cts av en bonde som var nöjd att bli av med en "dum hund",
Steijns som tilltalades av hundens intelligenta uttryck tränade på sex veckor upp Frits till polishund.
Han vann första pris på en internationell tävling i Saarbrucken , Tyskland 1908.
Bilden lånad av:
www.sevenpineskennel.com

 I begynnelsen spelade förstås inte utseendet hos hunden någon roll , målet var en "arbetshund" Den första beskrivningen av rasen tillät 6 hårlagsvarianter: strävhår, "stående" långhår,"liggande" långhår, korthår och "medium" korthår. Det rådde en stor förvirring under de tidiga åren och klubben startades av människor som som bara älskade "herdehunden" oavsett om det var holländska ,tyska franska eller belgiska herdehundar.

Bilden lånad av:www.sevenspineskennel.com

Bland de tidigaste medlemmarna fanns M.Kessler och J.Steijns två av de tre grundarna till det blivande KNPV (1907). På den tiden kunde man ställa ut hunden antingen som en Belgisk Herdehund eller en Holländsk Herdehund vilket visar hur lika dessa raser var. Så småningom delades dessa raser upp och NHC blev för enbart den"Holländska Herdehunden".

Fram till 1914 hade det varit många ändringar i standarden men nu drog man ner på hårlagsvarianterna till de tre som existerar idag, kort, sträv och långhår. Alla färger hade varit tillåtna utom vitt som endast tilläts på bröst och tår. Men en önskan att skapa en ras som klart skiljde sig från den Tyska(Schäfern) och den Belgiska herdehunden (Malinois)ledde till färgrestriktioner: Silver eller guldbrindle för korthår,silver ,guldbrindle eller peppar och salt för strävhår, och silver,guldbrindel eller kastanjefärgad för långhår. Från detta ögonblick förbjöds även alla vita tecken. Denna drastiska restriktion angående färgen ledde till en väldig utarmning av avelsmaterialet, mest av allt gjorde förbudet mot alla vita tecken att en stor mängd hundar uteslöts från avelsarbetet eftersom vitt är en så dominant gen. I Belgien däremot kunde Holländare med vita tecken ställas ut som Belgiska herdehundar...(Malinois) eftersom det inte fanns några restriktioner där. Brindlade Malinois kunde i gengäld ställas ut i Holland.

1928 tilläts återigen lite vita tecken och 1934 introducerades också leverfärg, gul och brun färg för korthåren, askgrå tilläts för strävhåren men långhåren fick inga ändringar. Detta var tyvärr sent påtänkt avelsbasen var smal och många fina avelshundar hade avstängts från aveln under förändringarna i rasstandarden. 1960 ändrades standarden tillbaka till 1914 års standard, men vid detta laget hade det kastanjefärgade långhåret försvunnit.

Till följd av det ökade intresset för Holländaren som polishund ville vissa uppfödare få fram en lite större hund. och eftersom alla hundar som "liknande" Holländaren kunde ställas ut som "Holländare" och brindle är en så dominant gen, så avlade man in större och grövre hundar. Det finns registrerat några inkorsningar med Schäfer 1910 och 1916. Schäfern var på den tiden en mycket ung ras och det kan med säkerhet sägas att skillnaden mellan Schäfer och Holländare DÅ var betydligt mycket mindre än den är idag. Fast Schäfern var större så liknade den väldigt mycket den Belgiska och Holländska herdehunden. Det var en väldigt begränsad "inkorsning" det handlade om, endast sex Holländare av "mixat" blod. Efter andra världskriget behövdes definitivt färskt blod, och några hundar av okänd bakgrund tillsammans med några belgiska malinois föreslogs för korthåret och man blandade in Tervurense i långhåret. En sak var man däremot överens om och det var att inte göra om parningen med schäfer då det hade tagit många år att bli av med den influensen efter den förra inkorsningen

Korthårets päls skall vara ganska hård, inte allt för kort och ha mjuk underull. Halskrage, byxor liksom fana på svansen skall finnas. En mer eller mindre framträdande tigrering på brun bottenfärg (guldbrindle), eller på grå bottenfärg (silverbrindle), skall finnas. Hela kroppen skall vara tigrerad och svart mask är önskvärd.

Rörelserna skall vara lediga, mjuka och spänstiga. De ska varken vara bundna, flytande eller alltför vägvinnande. Den belgiske domaren Reinders gjorde vid en domarkonferans i Stockholm -97 ,en förenklad beskrivning av hollandse herdershond, som 50% schäfer och 50% belgare, både vad gäller dess exteriör och mentalitet.

Min första Holländare IPO III SUCH Havrevingens Gnabba-Vixie

KURIOSA

Holländaren är idag uppdelad i två varianter, den ena FCI-registrerad och den andra oregistrerad (sk KNPV-hund). Merparten av de FCI-registrerade HH är av utställningslinjer, givetvis finns det några uppfödare som satsar på att få fram bra arbetshundar ur dessa linjer. Inte ens NHC (Hollands rasklubb) anser att Holländaren är en brukshund, den står inte med på FCI´s lista över arbetande hundar, alltså behövs det inga arbetsmeriter för att få utställningcertifikat utomlands. I Belgien tex får man inte tävla med en HH för den räknas inte som brukshund!

Att rasen tidigt delades berodde på NHC´s (Holländska Herdehundsklubben)avels krav Många bra Holländare var inte längre godkända som ”Holländare” då man 1914 helt plötsligt beslöt att bara tillåta brindlade hundar att registreras, fram till dess hade många andra färger varit tillåtna även gult. I Holland finns det en förening KNPV som alltid har strävat efter att bevara arbetskapaciteten på hundarna (oavsett ras eller olika registreringskrav)I denna förening kunde BRUKSHUNDEN "Hollandse Herdershond" blomstra, man brydde sig inte om att registrera sina hundar, det kostade pengar och man ansåg sig inte ha en bättre hund för att den fick en bit papper. Man avlade på arbetsmeriter.

Aagjes mamma Mandy

Vi i Sverige är beroende av en FCI stamtavla för att kunna göra något med våra hundar så vi är några som har har funnit en väg "runt" systemet som ändå är fullt lagligt, öppet och ärligt. Vi samarbetar med en uppfödare i Belgien (Kennel van het Itterdal) som har "mönstrat" in i FCI ett par stycken av dessa KNPV-hundar (ungefär som man gjort med den vita Schäfern) och de har numer FCI-stamtavla. Inmönstringen görs genom att man tar hunden till två olika utställningar, får de då bedömningen att vara av utmärkt kvalité kan de sedan registreras i Belgiska kennelklubben och får vanlig status som "FCI-registrerad" hund, dvs. man kan tävla, avla, ställa ut i alla länder (dock kan de inte bli internationella utställningschampions).

Motsvarande är tillåtet att göra överallt enligt FCI´s regler, men varje lands nationella kennelklubb kan ha olika regelverk för hur detta ska gå till. För svenska regler i frågan kontakta SKK.NHC i Holland ser givetvis inte på detta med blida ögon. Dessa KNPV-hundar är ju enbart avlade efter sin arbetskapacitet och i Holland måste alla hundar i tjänst(polis, väktare mm) ha KNPV certifikat. Trots att den generelle KNPV hunden inte har någon officiell stamtavla (FCI) kan man följa härstamningen på dessa hundar långt bakåt i uppfödarnas "egna" stamböcker.

 Just nu håller en databas på nätet att utvecklas där man kan söka på KNPV hundar och hitta härstamningen på många av dem.
                                   
                                  www.bloedlijnen.nl

Hundar som meriteras inom KNPV är till största delen Malinois & Holländare även om det förekommer andra raser likaväl som korsningar mellan Malinois & Holländare. I våra hundars fall( de vi planerar använda i aveln) så finns det mest Holländare bakåt så långt vi har kunnat se, avelshundarna är numer registrerade i FCI och är alltså helt klara för tävling, avel & utställning (även om en HH från KNPV linjer inte alltid är så vacker enligt domarna).

Om KNPV
 Fredagen den 1 November 1907 i staden Roosendaal samlades några Herrar hemma hos apotekaren J Steijns De hette M. Kessler och Herr Herkens, desssa tre gentlemen startade (K)NPV. Koninklijke Nederlandse Politiehond Vereniging, Kunglika Nederländska Polishunds föreningen.

Mr. Steijns                    Mr. Kessler                     Mr. Herfkens

 Torget i Rosendaal till vänster apoteket "Enhörningen" där KNPV Grundades

Herrarna hade träffats under en polishundstävling anordnad av den Tyska polishundsföreningen i Haag, och man tyckte att det var dags för Holland att också ha en sådan förening. Polishundsträning hade varit känt länge i Holland men det hade inte funnits någon organisation tidigare som kunde tillvarata kunskapen eller sprida den. I början hette den ”Nederländska polishundsföreningen”. K för kungliga lades inte till förrän 1912. De första pionjärerna inom KNPV var Herr Couwenberg med sin boxer ”Max” Herr Van Oosten med sin herdehund ”Hector” Herr Steijns med sin Holländska Herdehund”Germanicus”(Fritz) och Herr Lokerse med sin Franska Herdehund ”Piet”. Även innan KNPV hade dessa herrar utmärkt genom sitt kunnande sig inom hundvärlden. När man ser KNPV logon kan man ju undra ”var är K.et?” Men kronan ovanför loggan representerar det kungliga.

Under den tiden när man pratade om polishundar var det mest hundens förmåga att använda nosen som diskuterades. Hundens förmåga att ”bita” och ”höra” var mer eller mindre förbisedd. Men med tiden så insåg man vikten av att ha även en ”skyddshund” i polisarbetet. Man insåg också att det var svårt att skapa en ”mirakelhund” som kunde hitta vad som helst när som helst och vara 100% på alla uppgifter.Man började tänka i banor att hundar var individer som hade begränsningar eller förutsättningar för att klara vissa saker olika bra. Detta betydde ju också att man måste träna hundar på olika sätt, i början av 1900 talet var detta koncept inte riktigt accepterat,och man diskuterade mycket om huruvida man skulle lära alla hundar med tvång eller inte. Så småningom tränades varje hund i alla fall efter sina förutsättningar, målet var alltid detsamma att klara det KNPV prov som passade hunden bäst antingen som spår eller skyddshund.

De första reglerna för ett KNPV prov skrevs 1908 men många tillägg och ändringar gjordes allteftersom hunderfarenheten ökade och man började se på hur väl det fungerade i praktiken. Faktum kvarstod dock att hunden skulle under alla omständigheter vara fullständigt kontrollerbar oavsett vad som hände under provet.

Av alla människor som varit aktiva i grundandet av KNPV bör Herr J. Key nämnas, han var ordförande under åren 1920-1926. Det var han som till största delen skrev de första provreglerna. Det sägs att Tyska polishundsföreningen kopierade stora delar av programmet under den tiden. Även Överste G.J.P.A Thompson var en av de drivande krafterna bakom det nystartade KNPV.

Colonel Thomson & Herr Key

Hjärtat av den nya organisationen låg i södra Holland men det dröjde inte länge innan några medlemmar startade ”egna” avdelningar runt om i Holland.

Overijssel, November 28, 1908
Gelderland, May 15, 1912
Utrecht, February 14, 1910
Noord Holland, November 1909
Zuid Holland, April 2, 1909
Zeeland, January 24, 1925
Noord Brabant, 1910?
Limburg, December 1919

KNPV-Hundar

Scäferhane  "Racker" Reg. NPV
15977, född 20-8-1909              "Spits", Holländartik  reg NPV 149     GSD tik "Kelinerin" kallades Ali född 17-6-1909

Under de första 25 åren av KNPV ’s historia var det bara ett begränsat antal hundar som fick titlar. Knappt 33 om året, lägsta antalet uppnåddes 1921 med endast 12 titlade hundar. Under 1925 uppnådde 60 hundar en titel,att jämföras med dagens siffror som ligger på c:a 1000 hundar per år med olika typer av certifikat/titlar.

De hundar som vanligvis förekom var av raserna Malinois, Schäfer, Holländska Herdehundar, Doberman , Belgiska Herdehundar och Bouvier. Listan nedan visar även andra raser men de var mer undantag. Faktumet att Holländaren förekom i så stort antal i början var förmodligen att de var lättåtkomliga. Men senare på grund av NHC´s (Holländska Herdehundsklubben)avels krav blev många bra Holländare inte längre godkända som ”Holländare” då man 1914 helt plötsligt beslöt att bara tillåta brindlade hundar att registreras, fram till dess hade många andra färger varit tillåtna även gult. Samma hundar kunde dock registreras som Belgiska herdehundar, vilket förmodligen förklarar ökningen av Malinois under KNPV proven.

Det totala antalet titlade hundar under de första 25 åren var sammanlagt 822 hundar. Grafen visar de sex vanligast förekommande raserna, förutom dessa förekom 5 Airdaleterriers, 8 Briarder 15 Beauceroner, 9 Rottweilers och 1 Riesen, resten var blandraser (29).

Bouvier familj av okänd härstamning, Rottweilertik "Ortrud"f.17-5-1916     Dobermantik "Lida" född 15-3-1911 NPV 286

 En av grundarna till “avdelning” Utrecht , herr D.Otten berättar 1932 om hur han beklagar att några av de mest framstående linjerna av KNPV- meriterade Holländare glömts bort i avelsarbetet och hur han varnar
för det ökande användandet av hundar med mer elle mindre okänd härstamning. Att detta skedde förklaras med att de hundarna var förstås billigare (korsningar var billigare än registrerade). Samtidigt så tillät ”Raad van Beheer” Holländska registerkombmitten(FCI) till skillnad från omkringliggande länder, hundar utan arbetsmeriter att få Championat. Så redan 1932 höjdes röster till varning för att det var svårt att hitta hundar med stamtavla som passade för KNPV arbete.

Senare, särskilt efter andra världskriget, så struntade många pga ekonomiska skäl att registrera sina hundar då det var kostsamt och man ansåg sig inte ha bättre eller sämre hundar bara för attde hade ”en bit papper” Delningen av hundar med och utan stamtavla var ett faktum. Och ännu idag är de flesta KNPV meriterade hundarna inte registrerade i FCI. Detta betyder dock inte att man inte vet deras härstamning och de flesta hundar har stamträd som går långt tillbaka i tiden, man bedriver ett noggrant avelsarbete med sina KNPV-meriterade hundar. Det här är också en orsak till att Holländaren inte har varit vanligt förekommande i några resultatlistor från stora IPO sammanhang tex.

Målsättningen är och kommer alltid att vara för KNPV att främja avel och utbildning av polishundar. Många exporteras idag som polishundar runt om i världen, bla Amerikanska polisen har köpt in en hel del. Tittar man på många ”Holländare” från KNPV linjer så kan man skönja både Schäfer och Malinois anlag, men å andra sidan, det var ju så det startade en gång i slutet på 1800 talet ....Belgaren, Schäfern och Holländaren var i stort sett samma hund.

KNPV fyllde 100 år 2007

"Marco" 1931 års champion av region Noord Brabant,
vårprovet  1932 med figurant  "Piet"