IPO- Internationell Prövningsordning

IPO är FCI´s internationella tävlingsform. FCI är vår kennelklubbs ”moderorganisation” och eftersom SBK är en specialklubb underställd SKK så ingår IPO i vårt lands tävlingsutbud. IPO har inte som våra svenska grenar något direkt ”verklighetstänk” bakom sig, det är helt enkelt en sport som väldigt många människor runt om i världen sysselsätter sig och sina hundar med. IPO består av tre avdelningar A, B, C A =spår, B=Lydnad, C= Bitarbete (Skydd) Det finns tre svårighetsgrader IPO I, II , III

A : Spårarbetet

 
Spårarbetet skiljer sig markant från svenskt traditionellt spårarbete, man har ingen upptagsruta utan en påsläppspunkt, domaren följer med då spåret utarbetas och hela spårabetet bedöms från början till slut. För att få full poäng skall hunden spåra med nosen lågt i kärnan, vara intensiv och spåra i ett jämt tempo, man får avdrag om hunden slår i vinklar och spåret avbryts om hunden lämnar mer än en linlängd. Innan spårarbetet påbörjas talar man om för domaren om man har påvis (sittande, liggande) av apporter eller om hunden apporterar in föremålen. Om man väljer att hunden skall apportera in föremålen så skall det utföras lika noggrant som en apportering under lydnadsdelen. De flesta väljer att hunden skall påvisa genom att lägga sig vid föremålen. IPO –spår ÄR till viss del ”lydnadspår” självklart tvingar man inte hunden att spåra men man lär hunden hur man vill att hunden skall utföra spårarbetet. Det är inte mer annorlunda än att man har precision i
 lydnadsmomenten.

Spårlängden räknas i steg och varierar IPO I 300 steg (20 min gammalt) två föremål . IPO II 400 steg (30 min gammalt) 2 föremål och IPO III 600 steg (60 min gammalt) 3 föremål 100 poäng är max varav föremålen är 20 poäng och spårarbetet 80.

B: Lydnad:

Aagje van het Itterdal

 

 Lydnadsmomenten är givetvis lite annorlunda än i det svenska programmet, största skillnaden är INTE som många tror att det krävs mindre precision, utan att man bedömer hundens inställning och intensitet. Dvs en ”låg” hund som inte är intensiv och glad i sitt lydnadsarbete når inte full poäng oavsett hur korrekt den utför momenten. Fart och glädje men med precision! Dessutom så finns det ingen tävlingsledare som kommenderar ekipaget utan man får själv memorera programmet och utföra alla momenten. Under linförigheten /fria följet räknar man stegen för att veta ungefär hur långt man går och man har några obligatoriska halter, vinklar samt passage/halt genom/i en grupp med människor. Under Lydnaden utför en annan hund sin platsliggning vid sidan av planen och det skjuts två skott.
Max poäng på lydnadsdelen är 100 päng

C. Skydd:

IPO III Atze van het Itterdal

Bitarbetet skiljer sig främst genom att man använder en sk ”tyskärm” inga höga angrepp och det ingår inget munkorgsarbete. Bitarbetet inleds med en ”lydnadsövning” där hunden skall rondera, springa runt sex skärmar/värn där figuranten står i det sjätte värnet. Hunden skall här skälla an på figuranten tills föraren anländer. Hunden kallas ut och figuranten ställer upp för en flykt, hunden skall här angripa rejält, bita fullt och fast, tugg, ger avdrag, man önskar också att hunden gör sig tung och försöker stoppa flykten. När figuranten stannar skall hunden släppa och bevaka. I IPO vill man till skillnad från det svenska programmet ha en nära bevakning. (kan vara tyst eller under skallgivning) Figuranten utför sedan ett ”angrepp” på hunden som den skall avvärja och återigen bita fullt och fast utan tugg, man ”tränger” hunden genom att springa med den hängandes i ärmen och man belastar även hunden med två slag av en sk ”sofstock”. Softstocken är en batongliknande mjukt vadderad ”stav” , här vill man helt enkelt se att hunden inte blir osäker, tappar bettet eller på annat sätt kan ”skrämmas” ur bettet. Slagen faller över skuldran på hunden och påminner mer om en rejäl klapp. Efter detta skall hunden släppa igen och falla in i en bevakning. Föraren avhämtar hund och figurant och man inleder en ryggtransport (IPO III) under transporten sker återigen ett överfall, släppande, trängning. C: arbetet avslutas med ett modprov .
Max poäng på C: arbetet är 100 poäng.

IPO-Personlig reflektion
Det har varit många diskussioner om IPO min erfarenhet är att på många ortsgrupper så har man anammat träningsmetoder efter EN tysk, givetvis med variationer. Man pratar mycket om olika drifter och framförallt "försvar".

Det har skrivits spaltmeter om IPO på internet och jag har själv ändrat åsikter flera gånger allteftersom man lär sig. Men det är väl tjusningen med hundträning, man blir aldrig fullärd, det finns alltid någonting nytt man kan ta till sig.

Så här är MIN personliga uppfattning om hur träningen bör bedrivas Till att börja med så är IPO en sport, det har inget som helst att göra med "tjänstehundar" "riktiga skyddshundar" eller "förarförsvar" att göra. Det är en rolig och trevlig sport. Det finns många som ser IPO på helt annat sätt, de anser att det är VISST skyddshundar och det är VISST rejäla och bra hundar som är IPO hundar…och så är det väl med mycket i vår värld, man kan h olika åsikter och ändå respektera varandra. IPO kan man lära en pudel om den bara har lite kamplust…men för att tävla i stora mästerskap så krävs det givetvis MER hund…

Här är ett exempel på ovanlig en hund som man lärt IPO 

 
http://www.youtube.com/watch?v=rTN5kTkdvME

Bitarbete ( Vixie var min första HH)
Enligt min åsikt så gör det inget om en IPO hund är ärmfixerad, du kan i stort sett ställa in ärmen i värnet och hunden ska bevaka ärmen. Hunden ska tycka att det är en rolig "lek" som den ska känna sig trygg att "leka" med vem som helst. Hunden måste känna sig helt säker med andra människor och figuranter, det är bara en kul "sport" Ronderingen är inte som många tror ett "sök" moment, det är ett rent lydnads moment, hunden är mycket väl medveten om att "figgen" står i sista värnet och många är de hundar som "drar en penna" med sina förare och genar över planen
.

Med Vixie, startade träningen helt fel, det var mycket pisk, skrik och hets, ingen som helst lydnad utan man skulle rusa in på planen med en hund på tåspetsarna som knappt var kontrollerbar. Sedan fick Vixie bett när hon var helt skruvad och hon bet i frustration. Så jag och Vixie tog IPO II med nöd och näppe, hon tog alltid fulla grepp men gled sedan ut och tuggade & morrade Det tog många månader att få tillbaka förtoendet för figuranterna igen.

I början när jag startade med IPO så visste jag inte hur träningen skulle se ut, jag gjorde som jag blev tillsagd tyvärr för Vixies skull så gjorde jag många misstag med henne. Vi skulle inte ha någon som helst lydnad i skyddet, vilket jag djupt fick ångra. Det är dubbelt så svårt om du låter hunden gå ur hand och sedan ska den helt plötsligt lyda, när man kört upp hunden så i drift så riskerar man stora problem när det är dags att försöka få den att begripa att den har en förare i andra änden av kopplet.

Jag begriper varför stackel och el är förkommer, om man använder en träningsmetod som går ut på att köra upp hunden så den blir fullständigt tokig, ingen som helst lydnad och sedan efter några månaders bitarbete ska lägga in lydnad..tja, lycka till med att få hunden att lyssna om du har en hårdare typ av hund.

Nej, jag tycker att man ska ta det lugnt och fint i bitarbetet (speciellt om man har en snabb hund)
Försäkra dig om att hunden lyssnar på DIG försäkra dig om att du har en lydig hund även i bitarbetet, arbeta MED hunden inte MOT den, träna mycket lydnad med figuranter på planen lägg ärmar på marken och låt figuranten röra sig runt dig, och när du har en fin kontakt och lydnad, så kan man belöna med bett.

Det är så enkelt och känns så skönt när man har hunden under kontroll oavsett var figuranten är och du behöver inte skrika eller rycka i hunden Det är bara ett lugnt och trevligt sätt att få en lydig hund som ändå ligger högt i drift, det är precis som om när hunden vet vad som förväntas av den och den är säker på sin uppgift så lägger den av sig själv in en högre växel.

Spåret
Jag har stor respekt för de som lyckas få hunden att spåra för 98-100 poäng på ett IPO spår, det är JÄTTESVÅRT! IPO spår är en gång för alla ett slags "lydnadsspår" Tanken har aldrig varit att man skall hitta bortsprugna barn, tanken har aldrig varit att det skall användas i praktiken...detta är en SPORT, precis som Agility eller flyball....Man lär hunden HUR man vill att den skall utarbeta spåret. Med låg nos , intensivt "snusande" och mitt i kärnan, inga tempoväxlingar eller slag i vinklar. Hunden får markera apporterna stående, sittande eller liggande, den får också apportera. Men om hunden apporterar måste det vara som på lydnadsplanen ett perfekt avlämnande. Jag har inte riktigt det tålamod som krävs för det tar lång tid att få en hund att spåra riktigt bra IPO-mässigt. Jag föredrar vårt "svenska spårarbete" Så länge hunden kommer till slutet och man har föremålen med sig så spelar det ingen roll HUR hunden utarbetar spåret. Vixie var riktigt duktig ett tag, men jag ledsnade (kanske för att det var så svårt) *ler*.

Lydnad

Lydnaden är nog där jag har plockat mest från många duktiga hundförare i Europa, hur man ser skillnad på en högt motiverad hund och stress. IPO lydnaden är väldigt energisk och fartfull men det kräver ändå precision.

IPO lydnaden är något lättare en vår svenska , den innehåller färre moment, och bedömningen är något "snällare" mot både hund och förare, man kan förenklat säga att man startar på 100 poäng och får avdrag för det som går galet, men man får hela tiden betyg för det hunden verkligen utför. Programmet är kul att träna in och vid tävling fungerar det som i hästdressyr, man måste som förare själv hålla ordning på i vilken ordning momemnten kommer och hur de ska utföras, det finns ingen tävlingsledare som säger hur man ska gå:)

Man kan också tävla i SL (spår+Lydnad)